Islutet av förra året var det många som förskräckta läste att EU-parlamentets miljöutskott, i förhandlingarna om förnybarhetsdirektivet, hade beslutat att förbjuda användning av tallolja, reglera användningen av bioenergi och helt fasa ut biodrivmedel baserat på jordbruksgrödor.
Detta skulle i ett slag slå ut en stor del av den svenska produktionen av biodrivmedel och sänka regeringens mål om en fossiloberoende transportsektor. Det är märkligt att detta kunde ske på politikens egen spelplan. Det är också förvånande att Sverige som föredöme och ledande medlemsstat inom biodrivmedel inte bättre kunde visa på goda exempel och möjligheter samt potential för biodrivmedel.
Vad är orsaken till att svenska myndighetspersoner och politiska företrädare misslyckas så kapitalt i Bryssel i detta fall? Är vi svenskar inte tillräckligt kraftfulla i vår argumentation eller tror vi att det räcker med att föra en ambitiös klimatpolitik i Sverige och att omvärlden automatiskt ska hålla med och göra likadant?
I en tid där världen måste sänka utsläppen av växthusgaser, begränsa globala uppvärmningen till 1,5 grader och minska oljeberoendet väljer alltså utskottet att bevara ett oljeberoende på omkring 90 procent år 2030. Det parlamentet sedan beslutade i januari är delvis bättre, tallolja och skogsbränslen kan få betecknas som hållbara. Men begränsningar gäller fortfarande för de biodrivmedel som produceras från åkermark. Det finns en tro att odlingar skulle lägga beslag på värdefull mark och konkurrera ut mat. Men detta motsägs av FNs organisation för mat och jordbruk, FAO, som har slagit fast att produktion av mat och biodrivmedel ger en synergieffekt.
Alla biodrivmedel behövs
Detaljreglering av vad som får odlas och inte odlas kan inte accepteras i den framtida politiken. Ett enkelt skäl är att alla biodrivmedel behövs för att kunna ersätta en del av de mer än 400 miljoner ton olja som i dagsläget årligen konsumeras i EU. I de förslag som finns i EU-parlamentet kommer de drivmedel som konsumeras år 2030 att till mer än 80 procent vara baserade på fossila bränslen. Här behövs mer påtryckningar från Sverige i EUs beslutande församlingar för att rätta till och behålla fokus på klimatmålet. Efter den pågående trialogen i Bryssel kommer sedan ministerrådet att besluta hur det nya förnybarhetsdirektivet ska se ut för tio år framåt – värdefulla år som behövs för förändring.
Det finns dock positiva nyheter på marknaden, flera intressanta nysatsningar i Norge, Sverige och Finland med teknologier att omvandla skogsbränslen till biovätska som sedan kan raffineras till färdiga biobaserade bensin- och dieselprodukter. Men vi får inte glömma bort de fabriker som redan finns och som varje dag levererar biodrivmedel från jordbruket med väl så goda klimatprestanda. Det finns kvarstående politiska osäkerheter och motstridigheter vad gäller styrmedlen, trots kommande reduktionsplikt. Svebio kommer att fortsätta bevaka och visa konkreta exempel på hur vi kan uppnå en fossilfri transportsektor på ett miljömässigt och ekonomiskt optimalt sätt. Bland annat på vår internationella konferens Advanced Biofuels Conference 2018 i Göteborg 18–20 september. Vi ses där!
Tomas Ekbom, Programdirektör BioDriv
Telefon: 08-441 70 83, 070-276 15 78
E-post: tomas.ekbom@svebio.se
Denna krönika publicerades först i Bioenergi nr 1 – 2018. Den finns att läsa som e-tidning här.