Förrådet av biomassa i Sveriges skogar ökar med över 100 TWh energi varje år. Av tillväxten på 436 TWh går cirka 167 TWh från skogen till skogsindustrin från avverkningar, men nästan lika mycket biomassa blir kvar i skogen och bryts ner och blir koldioxid. Restprodukter från avverkning och industriprocesser är viktiga delar av Sveriges stora användning av bioenergi. I denna artikel förklarar Kjell Andersson hur flödet från skogen till skogsindustrin och energisektorn hänger ihop.
Utgångspunkten för analysen är ett sankey-diagram som tagits fram för en rapport som Svebio gjort tillsammans med IRENA, FNs organ för förnybar energi. Ett aktivt skogsbruk i kombination med en skogsindustri samt energisektor med stor andel biobaserad värmeproduktion ger Sverige mycket låga utsläpp av koldioxid jämfört med de flesta andra länder. Ett exempel är värmesektorn där nästan 70 procent av Sveriges uppvärmning baseras på förnybar energi, bäst i Europa.
Tillväxten i skogen 436 TWh
Till vänster i diagrammet ser vi hur mycket skogen växer i Sverige varje år. Siffrorna gäller produktiv skogsmark och baseras på statistik från 2015. Tillväxten och flödena är uttryckta som energi. Totalt växer skogen med 436 terawattimmar (TWh), räknat på trädens hela biomassa, inklusive grenar och toppar, stubbar, rötter, barr och löv. I skogsstatistiken räknar man normalt bara stamveden, men när vi analyserar energi och koldioxid måste vi räkna hela träden.
Tillväxten på 436 TWh kan jämföras med den svenska inhemska energianvändningen som är omkring 370 TWh. Skogen växer alltså varje år med mer än hela den svenska energianvändningen.
Tillväxten ökar med ungefär en procent varje år; så har det varit under de senaste 70 åren och den utvecklingen kommer sannolikt att fortsätta under de kommande årtiondena. Skälet är framför allt bättre skogsskötsel, men ett varmare klimat kan också spela in.
Dessutom ska vi lägga till tillväxten på icke-produktiv skogsmark, som impediment och skyddad skog. Tätortsarealen motsvarar ett par mindre län och där sker också en viss tillväxt.
Förrådet ökar med drygt 100 TWh per år
Eftersom vi inte avverkar hela tillväxten sker det en upplagring av biomassa i skogen. Förrådet ökar hela tiden och har gjort så ända sedan 1920-talet, med något enstaka undantagsår. Det har Riksskogstaxeringen mätt upp. Den årliga förrådsökningen motsvarar 107 TWh.
Avverkningarna är ungefär 70–75 procent av den totala tillväxten. Stamveden går till sågverken och massabruken. En mindre del är kasserad ved som blir bränsle i värmeverk. Dessutom produceras vanlig ved för lokal energianvändning. Av de avverkade träden blir stora delar kvar i skogen i form av stubbar, rötter, grenar och toppar, samt även en hel del småträd. Grot och stubbar bildas både vid slutavverkningar, gallringar och röjningar. Den totala volymen är omkring 138 TWh varje år. Omkring 10 TWh tas i dag tillvara för att göra grotflis till värmeverken.
I stort sett all denna biomassa, i grenar, toppar, stubbar och rötter, bryts ner inom loppet av ett par årtionden. En mycket liten del blir kvar långsiktigt som markkol.
Lika mycket energi som produkter
Till industrin går ett flöde av ved motsvarande 167 TWh. Det kompletteras med en mindre del importerad ved. Ut från industrin går trä- och pappersprodukter med ett energivärde på 98 TWh. Nästan exakt lika mycket energi produceras inom systemet, främst från restprodukter som bark, spån och flis. När vi slår samman alla energiflöden från skog och skogsindustri blir det 97,5 TWh. Till det ska läggas returträ och pappersinnehållet i hushållsavfall som förbränns. Nästan alla produkter kan återvinnas som energi efter att ha använts i samhället. Till och med toapappret kan komma till energinytta, som biogas från avloppsslammet. Dessa flöden finns inte med i diagrammet, förutom returträ. Den mesta användningen sker utomlands och mycket hamnar fortfarande på deponi.
Större uttag av biobränslen
Systemet kan utvecklas på flera olika sätt. En stor potential finns i att ta ut en större del av groten och skörda en del av stubbarna. När det gäller groten kan 50–70 procent vara möjligt att ta ut med utvecklad teknik och bättre transportsystem. När det gäller stubbarna har ett omfattande forskningsprogram genomförts. Det visar att ett uttag på 20–30 procent kan vara möjligt med begränsad påverkan på biodiversiteten.
Ökad energiförädling
En stor potential att öka uttaget av biobränslen är att öka förädlingsgraden och effektiviteten i det befintliga systemet. Det största flödet finns i massabruken, där omkring hälften av vedens energiinnehåll blir restprodukter. Det mesta finns i svartluten. Tallolja tar man redan vara på. Lignin skulle kunna separeras i stora volymer och användas som råvara exempelvis för biodrivmedel. Industrin måste då kompensera för energibortfallet, antingen genom att tillföra mer råvara eller exempelvis med grotflis.
Sågspån kan användas för pyrolys, pellets kan torrefieras, och fibrer kan återvinnas bättre än i dag. Det pågår ett omfattande utvecklingsarbete för att göra fler och mer värdefulla produkter från trä. Även med allt mer utvecklade produktionskedjor kommer det att finnas restprodukter, avfall och restvärme som vi kan ta vara på som energi.
Bra klimatnytta kan bli ännu bättre
Klimatnyttan av systemet är i dag cirka 90 miljoner ton CO2 per år, som vi redovisade i Bioenergi nr 5-2019. Men klimatnyttan kan bli mycket bättre. Genom att ta tillvara en större del av grot och stubbar reduceras förlusten från nedbrytning av biomassa, som i dag sker till ingen nytta utöver att vara föda för olika nedbrytande organismer. Avvägningen mellan skörd och kollagring i skogen kan ändras, så att vi tar ut en högre andel av tillväxten. Det ökar substitutionsnyttan, både för energi och produkter.
Att lagra biogent kol i långlivade byggnader är säkrare än att spara på gamla träd. De nya träd som ersätter de gamla kommer att växa snabbare och binda mer koldioxid än de gamla träden.
Denna text publicerades först i Bioenergi nr 6-2019 som finns att läsa som e-tidning här