EU-kommissionen presenterade 30 november sitt länge emotsedda paket med energi- och klimatpolitiska förslag. Det kallas Vinterpaketet och innehåller sammanlagt 38 större delar, med totalt 68 dokument på tusentals sidor, som nu EU-parlamentet, regeringarna och alla berörda ska analysera och ta ställning till.
Så småningom kommer det att bli nya och reviderade direktiv och andra rättsakter som alla medlemsländer måste rätta sig efter. Ordförandeländer under denna process är Malta, i vår, och Estland, nästa höst.
För oss i bioenergibranschen finns det både positivt och negativt, både mjukt och hårt innehåll i den här julklappen, eller ska vi säga julklappssäcken. För fasta biobränslen är innehållet överraskande positivt. För biodrivmedlen är innehållet en stor besvikelse.
Kloka regler om hållbarhet
Vi har länge oroat oss för vad som skulle föreslås om hållbarhetskriterier för fasta biobränslen. Innehållet kan bara beskrivas som en lättnad. För fasta bränslen från skogen blir det möjligt att luta sig mot vår skogslagstiftning. Man skriver att man ska minimera risken för att använda ohållbar biomassa genom att landet där biomassan skördas har nationella eller regionala lagar och övervakningssystem som garanterar att:
- skörden sker i enlighet med villkoren i avverkningstillstånd inom givna gränser;
- föryngring sker på de områden där avverkning sker;
- områden med höga skyddsvärden, inklusive våtmarker och torvmarker, skyddas;
- påverkan från skörden på markkvalitet och biodiversitet minimeras;
- skörden inte överskrider den långsiktiga produktionskapaciteten i skogen.
Om man inte kan visa detta i ett helt land eller en region, kan man på annat sätt visa att kraven är uppfyllda för de fastigheter (forest holding level) där skörden skett, sannolikt genom certifiering som godkänts av kommissionen.
Det finns också en regel om att landet som levererar ska ha anslutit sig till Parisavtalet och ha ett rapporteringssystem för kolbalans i skogen (LULUCF-rapportering). Också här finns möjlighet att lita på alternativ rapportering.
En negativ detalj är att man fört in en paragraf om att länder som vill ställa hårdare krav ska kunna göra det. Istället för lika villkor i hela EU kan det fortfarande bli olika regler i olika länder, vilket motverkar fri handel.
Det som inte står
Det har under lång tid pågått en kampanj mot biobränslen från ett antal miljöorganisationer. Man har förutom hållbarhetskriterier också krävt en rad restriktioner, exempelvis ett tak för användningen av fasta biobränslen (biomassa) i EU, ett förbud mot att använda stamved, råvarureglering enligt den så kallade kaskadprincipen och bokföring av utsläppen från biobränslen enligt principen om kolskuld, det vill säga att man skulle räkna utsläppen brutto från skorsten på samma sätt som för fossila bränslen och inkludera biomassan i utsläppshandeln.
Det finns inga spår av dessa krav, utöver hållbarhetskriterierna. Det är en betydande framgång för AEBIOM och oss i Svebio, liksom för de svenska och finska regeringarna som arbetat intensivt för att få ett fungerande förslag.
Flera miljöorganisationer uttrycker sig mycket kritiskt i sina pressmeddelanden, och vi kan räkna med att deras förslag återkommer när frågan ska behandlas i EU-parlamentet.
Undantag för mindre anläggningar
En av de tydligaste framgångarna för bioenergibranschen är den paragraf som anger att anläggningar med en bränsletillförsel under 20 MW ska slippa rapportera enligt de nya hållbarhetsreglerna. Tidigare har kommissionen verkat för en tröskel på 5 MW, eller i vissa sammanhang 1 MW. Den föreslagna tröskeln sammanfaller med gränsen för att ingå i utsläppsrättshandeln ETS, och innebär att ett par hundra mindre svenska värmeverk slipper den administration som annars hade krävts. På Europanivå handlar det om ett par tusen anläggningar. Även mindre pelletsfabriker berörs av den här regeln.
För biogasanläggningar blir rapporteringsgränsen 0,5 MW.
Krav på effektivitet och klimatpåverkan
En paragraf som kan ställa till problem i vissa länder handlar om omvandlingseffektivitet. Kravet är att anläggningarna ska utnyttja kraftvärmeteknik, inte kondensproduktion. Det förhindrar konvertering av konventionella kolkraftverk med pellets. Det finns regler som innebär att de anläggningar som redan konverterats kan fortsätta använda biobränsle, och under en viss övergångstid. Men från 2021 vill man stoppa nya konverteringar av den här typen. Möjligen kan kommissionen ge klartecken för anläggningar för balanskraft som inte tar vara på värmen.
När det gäller klimatgasreduktion ställs det högre krav på anläggningar som använder fasta biobränslen än på biodrivmedel. Medan nya anläggningar för biodrivmedel ska reducera utsläppen av klimatgaser med 70 procent från 2021 jämfört med fossilt bränsle, gäller 80 procent för anläggningar med biobränsle för el och värme från 2021 och 85 procent från 2026.
Avveckling av drivmedel från åkergrödor
Om förslagen är bra för biomassa från skogen, är de desto sämre för biodrivmedel, särskilt för biodrivmedel från jordbruket. Kommissionen vill avveckla biodrivmedel som görs av ”food and feed”, definierat som socker-, stärkelse- eller oljeväxter, under 2020-talet, från maximalt sju procent till 3,8 procent av drivmedelsmarknaden. Det är en uppföljning och skärpning av ILUC-beslutet 2015, där man satte ett sjuprocentigt tak för dessa biodrivmedel 2020. Över dessa gränser ska drivmedlen inte få räknas som förnybara.
Samtidigt vill man införa en särskild kvot för så kallade avancerade drivmedel, som ska öka från 1,5 procent 2021 till 6,8 procent 2030. Detta är en minimikvot för varje enskilt land, och den inkluderar även förnybar el, vätgas från sol och vind och ”avfallsbaserade fossila bränslen”. Inom denna ”avancerade kvot” ska minst en viss andel vara från vissa råvaror som finns på en särskild lista – främst avfall och cellulosa. Denna delkvot går från 0,5 procent 2021 till 3,6 procent 2030. För att ytterligare komplicera bilden finns det också en regel om att drivmedel från råvaror på en annan lista inte får vara mer än 1,7 procent. På den listan finns använd matolja, animaliska fetter och melass.
Det finns inget mål för andel förnybart i transportsektorn 2030, och växthusgasreduktionen har man beräknat till bara 18 procent. EU kommer fortfarande att vara till nära 90 procent beroende av fossila bränslen i trafiken, om länderna bara följer minimikvoterna, och biodrivmedlen får en i stort sett oförändrad andel jämfört med 2020.
/Kjell Andersson
Denna text publicerades först i Bioenergi nr 6-2016