I denna krönika skriver Johnny Kjellström, näringspolitisk chef på Svensk Bioenergi, Svebio om implementeringen av förnybartdirektivet (REDIII) i Sverige. Oenighet inom regeringsunderlaget och mellan myndigheter har gjort att arbetet med införandet av REDIII har tagit lång tid. Många länder har infört en smidigare tillämpning, vilken kan uppfattas som att Sverige överimplementerat direktivet och givit en ökad administrativ börda. Varför ska regelverket vara krångligare i Sverige än i andra länder?
Nu har Sverige snart implementerat EU:s uppdaterade förnybartdirektiv (RED III), en central del av unionens klimatarbete. Den 1 februari ska regelverken börja gälla. EU beslutade om RED III redan 2023 och regelverken skulle egentligen ha varit på plats i maj 2025, men oenighet inom regeringsunderlaget och mellan myndigheter har försenat genomförandet i Sverige. RED III:s syften är bland annat att öka andelen förnybar energi till 42,5 procent till 2030 och säkerställa att den energi som räknas som förnybar också är hållbar. Sverige har sedan länge uppnått målet med råge och har högst andel förnybar energianvändning i EU, ungefär 66 procent. Varför ska det då vara så svårt att använda skogsbaserad biomassa för energiändamål och tillämpa RED III i Sverige?
De europeiska klimat- och energipolitiska målen är både strikta och långsiktiga. Genom RED III stärks kraven för att energi ska få räknas som förnybar, till exempel omfattas bland annat markkriterier, det vill säga skydd av områden med vissa skogstyper och med hög biologisk mångfald samt krav på spårbarhet genom hela värdekedjan. I grunden både vettiga och välgrundade krav, men de ställer till problem för skogsägare, skogsindustrin och bioenergin.
A- eller B-land
Ett problem har varit avsaknaden av svenska regelverk för att säkerställa att uttag av biomassa från skogen för energiändamål inte ska driva ohållbart skogsbruk eller avverkning av skyddsvärd skog. De medlemsländer som kan visa att de har en lagstiftning och kontroll som säkerställer kraven, klassas enligt RED III som lågriskland (A-land). Annars klassas man som högriskland (B-land), och då måste företagen själva ha system för att säkerställa hållbarhetskraven. B-landsverifieringen är inte bara administrativt tung, den riskerar även att påverka marknaden, skapa förseningar i leveranser och öka kostnader i ett redan ansträngt läge.
Varför krångla till det?
Varför måste regelverken göras så krångliga? Ska vi kunna förena konkurrenskraft med höga klimatambitionen krävs att kostnader för nya lagar och regelverk begränsas. I annat fall riskerar den gröna omställningen att bromsas. Vilka samhällsekonomiska effekter kan politiska vägval om skogen leda till och vilka samhällsekonomiska konsekvenser får det om ytterligare skogsmark tas ur produktion?
Regeringen säger att ambitionen är att implementera EU:s nya krav på ett så smidigt sätt som möjligt och inte ställa högre krav än de som ställs inom ramen för olika direktiv. Man har till och med inrättat ett särskilt råd – Implementeringsrådet – för att se till att det ska bli så okomplicerad som möjligt.
Detta tycks inte omfatta RED III. Behöver RED III verkligen omfattas av så komplicerade regler? Detta särskilt i ljuset av att Sverige redan har uppfyllt målen om förnybar energi (långt över 42,5 procent) samt att vid införande av direktiv ges EU:s medlemsstater en ganska stor frihet att anpassa tillämpningen utifrån nationella förutsättningar.
Bioenergins betydelse
Sedan länge har bioenergin spelat en central roll i det svenska energisystemet. Under 2024 svarade bioenergin för drygt 35 procent av energianvändningen och intog en ohotad förstaplats. Dess betydelse för uppvärmning, transporter och elproduktion kan inte underskattas. Dessutom minskar vi vårt importberoende om vi kan förlita oss på inhemsk energiproduktion. Bioenergin var svaret på att minska oljeberoendet efter 70-talets oljekris och är lösningen för många av våra framtida energiutmaningar.
Otydliga definitioner
Nu riskerar vi dock att sätta krokben på oss själva genom krångliga regler. Nya markkriterier och utsläppsminskningskrav måste uppfyllas så fort som möjligt genom komplicerade kontrollsystem. Detta drabbar hela värdekedjan, från skogsägare till slutkund. De nya regelverken innebär bland annat aktörer inom skogsbaserad bioenergi måste kunna visa att råvaran inte kommer från otillåtna områden. Flera sådana områden pekas ut i RED III, däribland urskog, gammal skog och skog som konstateras ha hög biologisk mångfald. I Sverige har det fram tills nyligen saknats tydliga definitioner av urskog och gammal skog, vilket har gjort det mycket svårt att verifiera råvarans ursprung enligt EU:s nya krav.
Andra länder har infört smidigare tillämpning
Alla EU:s medlemsstater måste ta fram egna regler för att tillämpa RED III. Många har gjort det på ett pragmatiskt sätt. Sverige och Finland har flera likheter, bland annat att de består av mer än 70 procent skog – dessutom liknande skogstyper – och i båda länderna svarar bioenergin för en tredjedel av energianvändningen. Finland har dock valt enklare vägar för att uppfylla RED III. Man har helt enkelt sett till att de områden där det redan idag råder avverkningsförbud – som till exempel nationalparker och Natura 2000-områden – inte får användas för bioenergiändamål. Likande regler har införts i skogsrika länder som Österrike och Lettland, som båda har en hög andel bioenergi.
Svensk överimplementering
Det råder ingen tvekan om att RED III är ett av många komplexa direktiv från EU, med både hög detaljnivå och utrymme för nationella tolkningar, men det går göra tillämpningen smidigare. Sveriges implementering har inneburit ökade krav, definitioner och processer som ibland gått längre än EU:s miniminivåer, tydliga exempel på överimplementering.
Ökade administrativ börda för en redan pressad bransch
Det är svårt att backa bandet. Processen har dragit ut på tiden, men från den 1 februari har vi ett regelverk på plats. Det har hela tiden varit regeringens uttalade ambition att Sverige även ska vara ett A-land under RED III. Mot den bakgrunden är det olyckligt att besluten har dragit ut på tiden och att den administrativa bördan nu bedöms att öka. Situationen har inte uppstått för att svenskt skogsbruk inte klarar kraven – utan på grund av senfärdigt agerande, bristande information och tidsmässiga glapp i regelverken.
Från och med den 1 februari finns föreskrifter på plats som ska säkerställa att inga avverkningar sker av urskog och gammal skog samt skog med konstaterad stor biologisk mångfald och som därmed tillförsäkrar att Sverige bedöms som ett A-land.
Men hela denna process har orsakat osäkerheter för skogsindustrin och för fjärr- och kraftvärmesektorn, som redan är pressade av många nya regelverk, ökade krav och lönsamhetsutmaningar. Att därtill behöva hantera en administrativt komplex övergång, som hade kunnat undvikas om processerna varit tydligare och snabbare, lägger ytterligare börda på samhällsviktiga sektorer.
Låt det bli enklare
Svebio kommer att fortsätta arbeta för att regelverken blir tydliga, förutsebara och genomförbara, samt att branschen ges rimliga förutsättningar att fortsätta leverera hållbar och trygg energiförsörjning. Och vi kommer fortsatt ifrågasätta varför regelverken ska vara krångligare att tillämpa i Sverige än i andra länder.
Om REDIII
Energimyndigheten har tagit fram vägledningar för hur RED III ska tillämpas: Guide till ändringar utifrån REDIII