Bakslag för bioenergin efter 30 års tillväxt

Enligt beräkningarna i regeringens egen promemoria kommer användningen av biodrivmedel att minska med omkring 17 TWh och det kommer att ske redan nästa år. Eftersom bioenergianvändningen ligger omkring 150 TWh innebär det en nedgång med mer än tio procent.

I promemorian finns inga förslag om hur man skulle kunna öka biodrivmedelsanvändningen utanför reduktionsplikten, till exempel för de skattebefriade rena och högblandade biodrivmedlen.

Det finns inte heller något förslag om stimulanser för inhemsk produktion. Det förslag som i våras presenterades av bioekonomiutredningen har inte ens gått ut på remiss. Signalen till biodrivmedelsbranschen är mycket tydlig: ställ in er på en krympande svensk marknad!

Inte längre samsyn

Den svenska energi- och klimatpolitiken har mestadels utvecklats i samsyn. Man har gjort breda politiska överenskommelser efter att ha utrett energiförsörjningen eller klimatpolitiken i parlamentariska utredningar.

Vi har genom åren haft tre energikommissioner och flera stora klimatutredningar. Beslutet om klimatlagen och de klimatpolitiska målen antogs i bred enighet. Detsamma gäller beslutet 2017 om reduktionsplikten, där 87 procent av riksdagens ledamöter tryckte på grönt i omröstningen.

Långsiktiga styrmedel genom tiden

Överenskommelser över blockgränsen har gett oss långsiktiga och stabila styrmedel. Först koldioxidskatten 1991, som förstärktes genom skatteväxlingen.

Därefter elcertfikatsystemet från 2003 och skattebefrielsen för biodrivmedel. 2005 kom den EU-gemensamma utsläppshandeln, ett i början tandlöst system som nu fått skärpa efter blocköverskridande reformer i EU. Beslutet om reduktionsplikten var ett beslut i samma anda.

Vid sidan av de här generella styrmedlen har det från tid till annan funnits direkta subventioner. I dag har vi Klimatklivet, men de har haft olika namn genom åren.

Kostnadseffektivt alternativ till fossilt

De flesta av styrmedlen har inte varit utformade för att specifikt gynna bioenergi, utan för att trycka bort de fossila bränslena, från början för att minska oljeimporten, på senare år för att få ner de fossila koldioxidutsläppen. Bioenergin har gynnats av att våra företag har kostnadseffektiva alternativ till fossila bränslen.

Den långsiktiga energi- och klimatpolitiken har varit den ram som gett tillväxt, marknads- och teknikutveckling för Svebios medlemmar.

På kort sikt gynnas en del av våra företag av något lägre pris på diesel. På sikt missgynnas vi av en stagnerade inhemsk marknad för förnybara flytande drivmedel.

Ökat utlandsberoende

Ett av argumenten för att genomföra reduktionen av reduktionsplikten är att vi ändå importerar en stor del av dessa biodrivmedel, särskilt av råvaran för HVO.

Det är ett svagt argument. Den fossila råvara för diesel och bensin som nu tar över marknaden importeras ju till 100 procent. Och importberoende har vi på alla områden, inte minst för solceller och vindkraftverk och för de metaller av olika slag som behövs för batterier och elbilar.

Metaller som till övervägande del kommer från Kina. Mycket av det uran som används i västvärldens kärnkraftverk importeras från länder med instabila regimer som Ryssland, Kazakstan och Niger, ett land som just haft en militärkupp inspirerad av ryska legosoldater.

Biodrivmedel kan vi tillverka själva, om vi vill och får rätt stöd av statsmakterna i form av långsiktiga styrmedel.

Kan EU-politiken kompensera?

Ett annat argument är att vi nu ska förlita oss helt på EU:s gemensamma klimatpolitik och inte behöver ha egna mål och medel. Det är också ett svagt argument. EU:s politik bygger på att alla medlemsländer gör egna satsningar för att nå högt ställda gemensamma målen.

Sveriges EU-mål för verksamheter vid sidan av utsläppshandeln är en 50-procentig reduktion av utsläppen från 2005 till 2030. Tre fjärdedelar av de utsläpp som berörs av det målet kommer från drivmedlen i trafiken och arbetsmaskinerna.

EU:s mål för drivmedel är svaga jämfört med andra mål och kommer inte att ge den utsläppsreduktion som behövs för att klara det svenska klimatmålet.

Utsläppsminskning i  skogs-och jordbruket istället

Om vi ska nå EU-målet kan resultatet bli att vi istället måste ta en stor del av utsläppsminskningen i skogsbruket och jordbruket.

I klartext: minskade avverkningar, nedlagda skogsindustrier och mindre inkomster för skogsägare. Och mindre biobränslen från biprodukter och avverkningsrester.

En ensam utredare

När den nya EU-politiken i Fit for 55 ska tillämpas i Sverige ställs vi inför ett antal svåra avvägningar. Tiden för tillämpning är kort och målen ska nås redan till 2030. Dit är det nu bara sex och ett halvt år.

Att göra de svåra avvägningarna borde vara en gemensam uppgift för det svenska samhället i en utredning där alla sitter med vid bordet: de politiska partierna från höger till vänster tillsammans med expertis från myndigheter och från näringslivet (branschorganisationer och fackliga företrädare).

Regeringen har istället tillsatt en ensamutredare, ekonomiprofessor Nils Hassler som redan i utgångsläget haft en personlig uppfattning om vad som borde göras.

Om bioenergi, Sveriges största energikälla, vet han inte mycket. Professor Hassler har bara fått till mitten av oktober på sig att analysera denna mycket komplexa EU-materia.