Stefan Löfven, det är nu ett kritiskt läge för en hel bransch. Godkännandet från EU om skattebefrielsen för rena och högkoncentrerade biodrivmedel går ut sista december.
Det är miljarder kronor i investeringar som står på spel, tusentals arbetstillfällen, hundratusentals ton koldioxid som kommer att släppas ut och hundratusentals fordon som inte kommer få tanka sina bränslen. Endast en ”pre-notifiering” har skickats till EU om förlängning och en fortsättning av reduktionsplikten efter 2020 är fortfarande inte presenterad i någon promemoria (per sjätte juni). Det är allt vi har att gå efter.
När Magdalena Andersson i våras besökte Margrethe Vestager, EU-kommissionär med ansvar för konkurrensfrågor, för att diskutera ansökan om skatte-befrielse undrade Vestager varför Sverige inte krokade arm med våra nordiska grannländer i frågan om skattebefrielsen för biodrivmedel. Tyvärr kan saken vara den att Sverige är alltför sen på bollen.
Finland vill inte ha den för de införde en kvotplikt 2011 som är kombinerad med en differentierad koldioxidskatt i tre nivåer med hänsyn tagen till växthusgasutsläpp i ett livscykelperspektiv. Tyskland är ointresserade. Där var låg- som höginblandade drivmedel undantagna energibeskattning fram till 2007. Sedan infördes kvotplikt. Det har lett till att biodrivmedels-konsumtionen är 1 miljon ton lägre på årsbasis.
Danmark vill inte heller ha den då biodrivmedel, undantagna koldioxidskatt sedan 2006, beskattades när en kvotplikt infördes 2009 om minst 5,75 procent för bensin och diesel, vilken höjdes 2019 till 7,6 energiprocent.
I Norge införde man en lagstiftning 2015 med en kvotplikt om 5,5 procent biodrivmedel (vilken kallas omsättningspåbud). Den som omsätter mer än 5,5 procent blir fri från skatter och avgifter på överskjutande volym. 2017 höjdes den till sju procent, men nu diskuteras istället full beskattning och öka omsättningspåbudet. De borde nu därför vara svalt inställda.
Det finns stor risk att den framskjutna position som Sverige har för rena biodrivmedel försvinner med skattebefrielsen.
Vad gör då regeringen? Jo, de pratar mycket om förbättrad miljö och förbättrat klimat. Klimatlag och en klimatpolitisk handlingsplan. Utsläppsreduktion, förbud av fossila bränslen och bilar, cirkulär biobaserad ekonomi med mera.
Men vad ger det för resultat?
Vi konsumenter är nu massivt beskattade där flertalet skatter har förhöjts kraftigt, med tvivelaktigt resultat på minskade utsläpp. Trängselavgifter, flygskatt, fordonsskatter, malus på bilar, p-böter, (utökade) parkeringsavgifter, indexering av skatter på drivmedel, plastpåseskatt och kemikalieskatt på kläder och skor (beskattas även om de inte har dessa kemikalier, samma sak på elektronik). Dessutom ska det nu tas ut skatt på avfall och biooljor för uppvärmning, trots att dessa är mycket bra klimatmässigt och ersätter fossila bränslen.
Har regeringens klimatpolitik istället blivit styrd till att ge stora intäkter till statskassan? Var det inte gröna investeringar och sänkta utsläpp det var frågan om?
Tomas Ekbom, Programdirektör BioDriv
www.svebio.se/om-oss/vara-natverk/biodriv
Denna krönika publicerades först i Bioenergi nr 3 som finns att läsa som e-tidning här.