Annons Annons
Annons Annons

Meriaura utför sjötransporter med biodrivmedel för Stockholm Exergi

I september 2019 tecknade det finska rederiet Meriaura och Stockholm Exergi ett kontrakt för sjötransport av biobränsle med biodrivmedel i tanken. Kontraktet är det första kommersiella kontraktet baserat på Meriauras två biobränsledrivna EcoCoaster-fartyg.

Meriaura_Mirva

M/S Mirva är ett av rederiet Meriauras två fartyg som är utrustat med dualfuel-motorer och kan använda biodrivmedel. Bulkfartyget används för att transportera skogsflis till Stockholm Exergi.

Fartygen, M/S Eeva och M/S Mirva, som levererades till rederiet 2016 är utrustade med så kallade dualfuel-motorer som kan drivas med fossil olja eller bioolja. Fartygen transporterar med bulklast och har en kapacitet på 4 850 ton.

Bidrar till Stockholm Exergis klimatmål

– Utsläpp från sjöfart och transport kommer att vara av större relativ betydelse när vi avvecklar fossila bränslen i vår egen produktion. Detta kontrakt med Meriaura bidrar till utvecklingen av transportlösningar på väg mot 100 procent koldioxidneutralitet, kommenterade Ulf Wikström, chef för hållbarhet vid Stockholm Exergi, i samband med att affären blev klar.

Tillverkar biodrivmedel

Meriaura ingår i VG Shipping-koncernen som också tillverkar biodrivmedel i dotterbolaget VG Ecofuel i en anläggning i Nystad i sydvästra Finland. När Meriauras EcoCoaster-fartyg tankas med biodrivmedel innebär det en fraktmetod som har bland de lägsta klimatpåverkande utsläpp som finns. Livscykelutsläppen från frakten kan vara upp till 96 procent lägre jämfört med fossila bränslen.

Hållbara frakter

Meriaura erbjuder alla sina kunder möjlighet att teckna avtal om transporter med låga utsläpp mot en liten premie som motsvarar prisskillnaden mellan MGO (Marine Gas Oil) och EcoFuel. Meriaura åtar sig att producera och använda EcoFuel i motsvarande mängd som används för de transport som utförs enligt kontraktet. Meriaura kan tillhandahålla kalkyler för att beräkna koldioxid-reduktionen som uppnåtts genom avtalet.

– Kontraktsformen, med användning av EcoFuel i våra två fartyg för transport av bulkmaterial samt ett specialfartyg, kallar vi för EcoVoy. Stockholm Exergi var den första kunden som tecknade denna avtalsform, berättar Beppe Rosin, vd för Meriaura, för tidningen Bioenergi.

Liten premie

Prisskillnaden mellan MGO och EcoFuel varierar kraftigt från dag till dag. Främst är det priset på MGO som varierar.

I genomsnitt är merkostnaden för EcoFuel omkring 15 procent, vilket ger en merkostnad för frakten på två till tre procent, enligt Beppe Rosin.

Kan öka

I dag motsvarar biodrivmedel någon eller några procent av Meriauras totala användning av drivmedel. Med rederiets tre befintliga fartyg som kan tanka biodrivmedel skulle motsvarande cirka tio procent av den totala bränsleanvändningen kunna ske med biodrivmedel, beroende på tillgång på råvara för produktionen. Råvaran är i dag främst restprodukter, fetter och oljor från industrier, storkök med mera. Beppe Rosin vill inte uppge de bränslevolymer som Meriaura använder, men förklarar att ett typiskt fartyg i denna storlek, en så kallad minicoaster, förbrukar ungefär sex ton drivmedel per dygn.

Produktionsanläggningen i Nystad drivs av VG Ecofuel och har möjlighet att utöka sin kapacitet så att den inom några år i teorin skulle kunna producera hela den bunkermängd som Meriauras flotta förbrukar. Anläggningen är intressant för att den är integrerad med en fiskodling, växthus och en biogasanläggning.

Meriaura_Handshake

Mikael Jarlhammer och Niklas Sunden, Chartering Managers från Stockholm Exergi samt Beppe Rosin och Petri Ylikangas från Meriaura, skakar hand efter att de har undertecknat kontraktet om transport av biobränsle med Meriauras fartyg som drivs med biodrivmedel.

Ökande intresse

– Intresset för hållbara sjötransporter ökar. Vi skrev nyss ett helt nytt EcoVoy-kontrakt med en viktig kund i Finland, men det är inte offentligt ännu vem kunden är. Vi utför också tester åt en annan möjlig kund och har flera offerter ute hos olika intressenter, säger Beppe Rosin.


Denna artikel publicerades först i Bioenergi nr 6-2019 som finns att läsa som e-tidning här

Vi använder oss av cookies. Läs mer