I regeringens proposition ”Nytt mål för förnybar el och kontrollstation för elcertifikatsystemet 2017” föreslås ändringar i lagen (2011:1200) om elcertifikat som innebär att elcertifikatssystemet förlängs till 2045 och att systemet utökas med 18 terawattimmar till 2030. Det skriver Branschföreningen Svensk Torv i senaste numret av Bioenergi.
I förslaget står också: ”Några förändringar avseende hanteringen av torv i elcertifikatssystemet föreslås inte.” Det vill säga torven är fortsatt berättigad till elcertifikat. Detta är glädjande och samtidigt helt logiskt.
Vi har från torvbranschens sida tillsammans med forskare i flera år påtalat att dränerade torvmarker för jord- och skogsbruk är en källa till mycket stora läckage av växthusgaser ut i atmosfären. Att åtgärda dessa marker genom att ta bort torven och använda den till att ersätta fossila bränslen som kol, olja och naturgas ger en omedelbar klimatvinst. Detta börjar fler och fler politiker att förstå. Det finurliga med att ta bort torv som redan är dränerad är att man i de allra flesta fall kan fortsätta bedriva jord- och skogsbruk när torven tagits bort. Det är inte en särskilt lång tid som torvbruk pågår på en täkt, i medeltal cirka 20 år. Tiden för klimatneutralitet på torvtäkten är mindre än 100 år om skog planteras efter att torvbruket avslutats.
Dock finns en annan åsikt, som stöds av EU-projekt, och det är att återväta – det vill säga dämma igen – dikena varvid meningen är att torvmarken ska återskapas till det den var och att torven ska sluta oxidera bort. En nackdel med metoden är att tiden till klimatneutralitet är över 100 år på grund av ökade metangasavgångar efter återvätningen. Marken blir efter åtgärden dessutom värdelös för jord- och skogsbruk. Metoden kan ha sin plats i områden med så höga naturvärden att de är viktigare än klimatarbetet. Personligen vill jag nog ifrågasätta om metoden mer än i undantagsfall kan vara nödvändig i Sverige med tanke på att cirka 60 procent av alla torvmarker i form av myrar, kärr och högmossar inte är dränerade utan orörda. Den biologiska mångfalden på de flesta typer av torvmarker torde inte vara hotad i vårt land på grund av dikning för jord- och skogsbruk.
Efterfrågan på torv för energiändamål minskar nu i Sverige beroende på att användning av torv kräver utsläppsrätter i EU ETS. Detta motverkar vårt effektivaste sätt att åtgärda dränerade torvmarker. Vad som behövs för klimatarbetet på dränerade torvmarker är att EU ETS snarast inser att användning av torv från dränerade torvmarker för energiändamål inte ska kräva utsläppsrätter.
Oavsett kostnaden för utsläppsrätter gör EU ett generalfel för klimatarbetet genom att inte skilja på torv från dränerade torvmarker och på torv från tidigare orörda torvmarker. Svenska politiker har börjat förstå att torvbruk kan vara bra för klimatarbetet. Det visar regeringens proposition. Men det räcker inte. Kravet på utsläppsrätter för torv (från dränerade marker) ska bort och det nu för klimatets skull.
Claes Rülcker, vd Branschföreningen Svensk Torv
Denna krönika publicerades först i Bioenergi nr 3-2017
Ta del av Bioenergis hösterbjudande och få tillgång till tidningen direkt när den kommer ut.
Höstens alla tre nummer för endast 200 kr!