Ministrarna från Miljöpartiet talar om ”paradigmskifte” i klimatpolitiken och presenterar en lång rad förslag som ska stimulera sådant som är bra för klimatet. Svenska staten har för tillfället gott om pengar och regeringen satsar fem miljarder på olika typer av stöd inom energi- och klimatpolitiken. Är det bara ”klimatvalfläsk” med sikte på valet 2018, eller kommer åtgärderna att göra påtaglig skillnad för de svenska utsläppen av klimatgaser?
Regeringen vill exempelvis använda 350 miljoner kronor om året för att subventionera privatpersoners inköp av elcyklar och elmopeder. Man vill också införa ett ”ladda hemma-bidrag” till privata laddstolpar för elbilar. Hela bilbeskattningen läggs om så att de som köper ”fel bil” ska subventionera dem som köper ”rätt bil”. Klimatklivet får 800 miljoner extra, som tjänstepersoner på Naturvårdsverket och länsstyrelserna kan dela ut till alla tänkbara icke lönsamma projekt – det är ju bara sådana som kan få stöd, enligt statuterna.
När det gäller bonus-malus för bilar finns det åtminstone en statlig utredning i botten som har räknat på effekterna och konsekvenserna, men för de andra åtgärderna har jag inte sett några utredningar och därmed inte heller någon remissbehandling där myndigheter och intresseorganisationer kunnat ge sin syn på om det här är effektiv politik.
Låt oss acceptera att det är ett paradigmskifte. Är det ett bra paradigmskifte?