Att se och lyssna till president Donald Trumps tal i Rosenträdgården bakom Vita huset var en av de mest oroande och skrämmande upplevelser jag haft på senare tid. Det var inte så mycket de konkreta förslagen som gjorde mig rädd och oroad, de var väntade och stämmer exakt med vad Donald Trump sa på sina valmöten förra året, och logiskt med tanke på de rådgivare han valt på energi-, klimat- och miljöområdena. Nej, det var det aggressiva tonfallet mot omvärlden som skrämde mig.
Den paranoida föreställningen att Parisavtalet är ett medel för omvärlden att lura USA på pengar och jobb. När alla världens länder efter flera år av mödosamt förhandlande enats om att dra åt samma håll, har den nya amerikanska statsledning bestämt sig för att se detta samarbete som en konspiration mot USA och försöka skjuta det i sank.
Donald Trumps vision för att göra ”America great again” går på tvärs mot allt som måste göras för att lösa den globala klimatkrisen. Hans vision är att pumpa upp så mycket olja och gas som möjligt, blåsa liv i den döende kolindustrin, ta bort alla restriktioner som hämmar fossilindustrin, och därmed skapa rund för en växande ekonomi som drivs av billig energi och ger miljontals jobb. Det har påpekats av otaliga kommentatorer att det här är en sedan länge överspelad föreställning om hur industrisamhället kommer att utvecklas under de kommande årtiondena, och långa rader av ledare för stora globala företag i USA, inklusive flera av de stora oljebolagen (!), tar avstånd från den här världsbilden.