Vi tillbringar våra sista dagar i USA i Kansas City. Under de senaste veckorna har två omfattande åskoväder dragit genom storstadsområdet, som har ungefär samma befolkning som Storstockholm.
Resultatet av stormandet har blivit att det ligger nedblåsta grenar och hela träd överallt och nu samlas all denna biomassa upp för att fraktas bort. Men det kommer inte till nytta som biobränsle, och ingen pratar eller skriver om möjligheten att ta vara på energin, på det sätt som man sedan ett par årtionden gör i Saint Paul i Minnesota.
Däremot har lokaltidningen Kansas City Star en helsidesartikel om att plantera ”en trillion träd.” Dock utan någon ambition att använda trädens biomassa utan bara för att binda in koldioxid och lagra upp biogent kol.
Bioenergin glöms bort i klimatarbetet
Bioenergin är märkligt undanskymd plats när USA:s regering satsar på klimatåtgärder. Precis som i Europa handlar den offentliga debatten mest om elbilar och vätgas och det finns en miljörörelsen som aktivt motarbetar bioenergilösningar.
Ovädren är återkommande i denna del av USA. Under vår och sommar handlar det om ibland våldsamma åskoväder och virvelstormar. Kansas, Oklahoma och angränsande områden brukar kallas ”tornado alley”.
På vintrarna är det vanligt med isstormar, då vägar, träd och kraftledningar ibland beläggs med centimetertjocka lager av is – ibland ännu mer. Följden blir att många träd och grenar knäcks under isens tyngd.
Skörda biomassa i staden
Kansas City har, liksom många andra amerikanska städer, vidsträckta förorter med lummig grönska – ekar, valnötsträd, lönnar och andra trädslag.
I de delar av Kansas City där vi håller till byggdes villorna under 1950- och 60-talen, och de träd som då planterades är fullvuxna i dag och hela området är ett kontinuerligt parklandskap. Här behöver man inte plantera några träd, men behöver skörda biomassa som faller.
Entreprenörer har nu fullt sjå att ta hand om veden, och det mesta flisas på plats. Men vad jag förstår används inget av denna flis för effektiv energiproduktion. Istället gör man ”mulch”, flis som används för att täcka rabatter och andra ytor där man vill hålla tillbaka ogräs. På flisningsekipagen finns det till och med skyltar om att man kan höra av sig och få gratis flis. En del av den grövre veden blir säkert också brännved för öppna spisar och kaminer.
Kraftvärmeverk i Saint Paul
Man borde göra som i Saint Paul i Minnesota. Där byggdes 2003 ett mindre kraftvärmeverk intill centrum, där man använder träflis som råvara. Anläggningen har en eleffekt på 25 megawatt och producerar omkring 135 GWh el om året.
Resten av energin används som fjärrvärme för bebyggelsen i centrum (downtown). Råvaran består i huvudsak av biomassa som bildas i storstadsregionen Minneapolis-Saint Paul, som är något större än Kansas City.
Ledningen för Ever-Green Energy som byggde anläggningen kom från Uppsala Energi, lösningen är densamma som in hundratals svenska kommuner och Svebios kansli gjorde ett studiebesök i Saint Paul några år senare.
Tyvärr tror jag inte kraftvärmeverket i Saint Paul fått efterföljare i USA trots att konceptet är tillämpbart i de flesta större städer. Det finns inte heller kraftvärmeverk som eldas med annat avfall.
Istället för att diskutera hur man skulle kunna använda den biomassa som redan finns och den biomassetillväxt som hela tiden sker i både det urbana landskapet och i jordbrukslandskapet, talar och skriver man om att ”plantera träd”.
Läs hela blogginlägget här.