Efter torsdagsnattens nattmangling i Bryssel av det nya EU-direktivet om förnybar energi kommer det systematiska ljugandet med statistik att nå nya höjder. Ingen kommer att ha en aning om hur de olika länderna lyckas med att introducera förnybara bränslen i transportsektorn genom att läsa rapporteringen till EU och statistiken från Eurostat. Det mesta blir bluff och uppblåsta siffror.
Villkoren för biodrivmedel fastställdes slutligt genom en nattmangling som pågick till klockan sex på morgonen. Klockan tolv gick tolkarna hem, men förhandlarna fortsatte fram på småtimmarna.
Nio män och en kvinna, instängda i ett sammanträdesrum i Bryssel, lade fast villkoren för en hel bransch vid ett möte som kan liknas vid ett pokerparti. I potten fanns etanol- och biodieselfabriker, men också hundratusentals odlares framtida inkomster, och inte minst leverantörer i utvecklingsländer med potential att leverera förnybara bränslen i framtiden. De senare har förstås ingenting att säga till om, utom att deras länder kan anmäla EU till WTO om och när handelshindren blir alltför provocerande.
Vid det så kallade ILUC-beslutet 2015 införde EU ett system med dubbelräkning för biodrivmedel. Systemet innebär att medlemsländerna vid rapporteringen av sina förnybara drivmedel ska multiplicera vissa ”önskvärda” drivmedel med en faktor som ökar deras vikt i rapporteringen. För drivmedel som görs av en rad uppräknade avfall och cellulosahaltiga material får man räkna dubbelt.