Regeringen har nu officiellt i den nya nationella säkerhetsstrategin slagit fast att klimatkrisen är ett av de främsta hoten mot Sverige. Samma hållning har Nato, som också till Sverige och andra medlemsländer slår fast att försvarsmakten ska vara en del av lösningen – inte förvärra problemet. Tyvärr visar Bioenergitidningens reportage att Försvarsmakten är yrvaken inför uppgiften. Det menar Mattias Goldmann, grundare och ansvarig bil- och bränsle på 2030-sekreteriatet i en debattartikel.
På åtminstone fem områden behöver Försvarsmakten skyndsamt ge helt andra, mer lösningsinriktade och insiktsfulla svar än vad de nu förmått:
1. Förbränningsmotorer. ”Efter 2030 kan vi inte köpa nya förbränningsmotorer till våra EU-bilar. Men det kommer fortsatt finnas amerikanska och asiatiska bilar”.
Påståenden som detta från Försvarets ledande strateger oroar – myndigheten som ska skydda oss vid kris och krig får inte vara så här illa upplyst. Årtalet för beslutet är 2035 och har inget att göra med var bilar byggs, utan avser nya bilar som säljs inom EU oavsett tillverkningsland.
Därtill ges undantag för klimatneutrala elektrobränslen, som bör vara synnerligen intressant för Försvaret – och behövs det ytterligare undantag från regeln, kan Försvaret säkert få det, men de måste vara rimligt pålästa.
2. Drivmedel. ”Vi ska framför allt först börja titta på försörjningstryggheten för fossila drivmedel”, anger Försvarsmaktens ledande strateg, vilket man får hoppas är dimridåer. Har de verkligen inte tittat på det förut? Dessutom är det förstås slöseri med begränsade försvarsanslag att först lösa fossil tillförsel och sen ställa om till förnybart, vilket ju hela världen på COP28 enats om.
Förutom klimatnyttan, ger förnybara drivmedel minskad sårbarhet – medan det fossila per definition importeras, kan vi producera det förnybara själva. ”Det är inte rimligt att ha fler och fler elfordon på våra gator, medan våra väpnade styrkor fortfarande är beroende av fossila bränslen”, sade Natos förre generalsekreterare redan för flera år sen – nu måste svenska Försvarsmakten släppa sin fossila fixering.
3. Uppkoppling. ”Alla elbilar som finns att köpa på marknaden är uppkopplade mot molnet och registrerar var du kör, hur fort du kör och vem du pratar med i handsfree, kanske till och med vad du säger, vilket inte är bra ur säkerhetssynpunkt.”
Även detta citat visar på en mycket oroande okunskap hos Försvarsmakten; risken att bli avlyssnad har förstås inget med elmotorn att göra, utan gäller samtliga moderna fordon. Men Försvarsmakten kan rimligen upphandla fordon utan uppkoppling eller ta bort densamma.
4. God granne. I intervjun med Försvarsmakten är fokus helt rimligt på den hotfulla omvärlden. Men för att effektivt mobilisera mot riskerna för kris och krig, bör försvaret jobba mer med relationerna också inom Sverige – de behöver bli en bättre granne än hittills.
Ett typexempel är när det civila samhället vill ställa om till förnybar energi, kanske med en ny vindkraftsanläggning med en placering som miljöhänsyn tillåter, lokalt boende välkomnar och kommunen nyttjar för att få fram nya satsningar i bygden – för att gå om intet med ett veto från försvaret som inte ens motiverar sitt beslut.
I Norge har försvaret flygflottiljer alldeles intill vindkraftsparker och solcellsanläggningar och visar därmed att man inte är motkraft till den omställning medborgarna önskar.
5. Ökade intäkter och minskade utgifter. Försvaret anser sig behöva ökade anslag, vilket konkurrerar med mycket annat samhället också vill satsa på inklusive regeringens skattesänkarambitioner.
Om Försvarsmakten kan visa att en strategisk satsning leder till ökade inkomster, minskade utgifter och nya jobb, stärks deras position, och här ger Natomedlemsskapet helt nya möjligheter.
Nato ska upphandla innovativa lågutsläppsteknologier från medlemsstaterna, så att en kommersialisering påskyndas; här bör Försvarsmakten lyfta fram svenska världsledande bio- och elektrobränslen som hela Nato kan använda.