På väg till Cottbus (se förra bloggen) gjorde jag en avstickare till Halle an der Saale för att försöka förstå varför de europeiska vetenskapsakademiernas gemensamma organisation EASAC sedan några år tillbaka bedriver en kampanj mot bioenergi, både biodrivmedel från åkern och biobränslen från skogen.
Bäst att prata direkt med folk för att förstå hur de tänker, tänkte jag. Ett trevligt möte, men tyvärr fick jag bekräftat att läget är precis så illa som jag trott. Akademikerna i Halle ser pellets och andra biobränslen som ett klimathot. Men först några ord om Halle an der Saale. Prefixet betyder att staden ligger vid floden Saale, ett biflöde till Elbe, för att skilja staden från Halle Westfalen några tiotal mil västerut.
Halle an der Saale är en stad med drygt 200 000 invånare strax norr om Leipzig och strax söder om Martin Luther-staden Wittenberg. En typisk mellanstor tysk stad med ett universitet.
Stadens mest kända son är Georg Friedrich Händel, född här 1685, och en av musikhistoriens allra mest produktiva kompositörer. Händel hamnade så småningom i Hamburg, i Hannover och senare i London, men hans födelsehus finns kvar och är museum.
EASAC (European Academies’ Science Advisory Council)
I den norra delen av gamla stan i Halle finns en vacker byggnad som heter Leopoldina. Här håller den tyska vetenskapsakademien till, och här finns också kansliet för EASAC (European Academies’ Science Advisory Council). Skälet till att akademien hamnade i Halle lär vara att funktionen under 1800-talet följde ordföranden i akademien, och han råkade vara professor i Halle. Att EASAC därefter hamnade i Halle beror säkert på att den tyska akademien är en av de största i Europa, och den står som värd för det europeiska samarbetet.