De senaste 20 månaderna har jag ägnat mig åt ett långlopp i lobbying. Det hela började 14 juli 2021, på den franska nationaldagen. Ursula von der Leyens kommission presenterade sitt klimatpaket Fit for 55, och passade också på att lägga en rad detaljförslag om ändringar av hållbarhetskriterierna för biobränslen från skogen.
Det var klåfingrigt gjort. Särskilt som bläcket knappt hunnit torka på de kriterier som just införts 2018, och som ännu inte börjat tillämpas ute bland företagen i medlemsländerna. Det skapade förstås oro bland alla aktörer på marknaden, de som säljer biobränslen och de som köper bränslen till värmeverk och kraftvärmeverk.
Inte blev det bättre när sedan EU-parlamentet beslutade sig för att skärpa reglerna ytterligare. Där bestämde sig ett antal aktivist-politiker för att försöka förbjuda alla biobränslen från skogen. De fick med sig hela parlamentet vid en omröstning 14 september förra året.
Inte ett totalt förbud, men ett förbud mot att ge finansiellt stöd till projekt med sådana bränslen. I bakgrunden fanns en kampanjande miljörörelsen som anser att man över huvud taget inte ska använda bränslen från skogen – slagordet är ”don’t burn trees”.
Påverka beslutprocessen
Under hela den här perioden har jag ägnat betydande del av min arbetstid åt att försöka påverka den här beslutprocessen och försöka förhindra beslut som kan riskera en stor del av vår försörjning med fjärrvärme. Det har varit ett mentalt maratonlopp.
Jag har viss erfarenhet av att springa maraton. När jag var i 35-årsåldern fick jag för mig att börja löpa långlopp. Bakgrunden var följande: jag jobbade på tidningen Land och vi var med och startade Vindelälvsloppet. Deltagarna sprang i stafett längs hela älvens sträckning, från starten vid potatisbacken i Ammarnäs till målgången i Vännäs, där Vindelälven flyter samman med Umeälven.
Start- och finalsträckorna var maratonsträckor och de kortaste sträckorna var bara på tre kilometer, vill jag minnas. Det tog fyra dagsetapper för laget att avverka hela Vindelälvssträckan. Det var folkfest. Tidningen hade ett eget lag, och jag började träna löpning.
Under de kommande åren kom jag att avverka tio maratonlopp, nio i Stockholm och ett i Berlin.
Långt till målet
När man springer maraton känns det som loppet aldrig ska ta slut. Men åtminstone vet man hur långt loppet är. Målet kommer efter 42 195 meter.
När det gäller EU:s revidering av förnybartdirektivet visste vi inte hur långt vi hade kvar till målgång. För några veckor sedan kändes det som att förhandlingarna kunde dra ut ända till i höst.
Men det svenska ordförandeskapet gjorde en stark insats, och efter en maratonförhandling på 14 timmar natten mellan den 29:e och 30:e mars var man överens mellan förhandlarna från EU-parlamentet, EU-kommissionen och rådets svenska ordförandeskap.