Den statliga klimat- och energipolitiken är inte alltid logisk. I vissa fall bygger man in inkonsekvens genom att olika stödsystem motverkar varandra. Stöden till biogas och elbussar är ett utmärkt exempel.
Jag kommer att tänka på detta när jag läser Avfall Sveriges i många avseenden utmärkta skrift ”Svensk Avfallshantering 2017”. Avfall Sverige är bra på statistik och på att presentera statistik. Man är lite sämre på att lyfta fram och tydliggöra konflikter.
På sidan 13 kan man läsa att 25 procent av renhållningsfordonen i Sverige går på biodiesel (mest HVO) och 21 procent på biogas. Nästan hälften av våra sopor samlas alltså in och fraktas med förnybara biodrivmedel.
På sidan 24 – 27 finns statistik om biologisk behandling av avfall. Vi kan läsa att det sker en fortgående utbyggnad av biogasanläggningar där man rötar matavfall och annat avfall till biogas. Idag finns det 34 sådana, från Trelleborg i söder till Luleå i norr. Storskalig kompostering minskar däremot. Utmärkt! För vid komposteringen förlorar vi större delen av det biogena kolet som koldioxid till luften utan att utvinna energi.