Vad har hänt inom energipolitiken under november och december? Kjell Andersson, näringspolitisk chef på Svebio, sammanfattar de viktigaste politiska händelserna som kan påverka bioenergibranschen framåt.
Tidöpartierna har gjort ett tilläggsdokument till Tidöavtalet. Det reglerar samarbetet mellan majoritetspartierna på några punkter där man inte kunde enas i förhandlingarna inför regeringsbildningen.
Sverigedemokraterna har ju en i grunden skeptisk inställning i klimatfrågan, och i valrörelsen prioriterade inte bara de, utan även moderaterna och kristdemokraterna, sänkta priser på drivmedel och el framför sänkta utsläpp av koldioxid.
Nu har Sverigedemokraterna accepterat det långsiktiga klimatmålet för 2045, att Sverige då ska ha nått nettonollutsläpp. När det gäller det kortsiktiga målen, till 2030, skjuter man frågan till Miljömålsberedningen, där alla partier finns med.
Samtidigt fullföljs drivmedelspolitiken i enlighet med tidigare överenskommelser och man försöker infria de vidlyftiga löftena från valrörelsen 2022. Kvoterna i reduktionsplikten kommer att sänkas mycket kraftigt vid årsskiftet och dessutom ska de direkta skatterna på bensin och diesel sänkas.
Koldioxidutsläppen kommer att öka med i storleksordningen fem miljoner ton, vilket motsvarar drygt tio procent av de totala svenska växthusgasutsläppen. För första gången kommer andelen bioenergi att minska som följd av medvetna politiska beslut.
Tidigare minskningar av användningen av biobränslen har berott på ekonomiska kriser eller på onormalt milda vintrar, inte politiska beslut.
EU-målet styr
De kortsiktiga ökade utsläppen går på tvärs mot det mål som satts upp av EU som en del av Fit for 55. Sverige har fått ett beting att minska utsläppen inom den så kallade ESR-sektorn (alla utsläpp utanför utsläppshandeln ETS) med 50 procent från 2005 till 2030.
Fram till och med 2021 hade utsläppen i ESR-sektorn minskat med 32,8 procent. Det återstår alltså en hel del att göra för att få ner utsläppen i Sverige ytterligare. Målet gäller inte bara slutåret 2030; det finns också en målbana som ska klaras för åren fram till dess.
Hela 62,5 procent av utsläppen i ESR-sektorn kom 2021 från inrikes transporter och arbetsmaskiner, och dessa utsläpp har på senare år huvudsakligen minskats genom reduktionsplikten och dessförinnan skattebefrielsen.
Om Sverige inte klarar EU-målet till 2030 kommer vi att få kritik av EU-kommissionen och sannolikt också dryga böter. Sverige har hittills varit ”bäst i klassen” när det gälla att uppfylla klimatmål och mål för förnybar energi. Nu kan det bli tvärtom.
När Tidö-partierna nu säger att man ska släppa eller ompröva de nationella målen för att istället uppfylla EU:s gemensamma mål innebär det ändå att man ska klara 50-procentsmålet, som är ett mycket tufft mål. När man nu går i fel riktning på kort sikt, blir det desto svårare att klara EU-målet under återstoden av 2020-talet.
Hassler-rapporten
I mitten av oktober publicerade ekonomiprofessorn John Hassler sin rapport om klimatpolitiken. Han påpekade också att Sverige måste klara det hårda ESR-målet, samtidigt som han accepterade och stödde regeringens politik att dra ner på reduktionsplikten.
Istället vill han införa ett separat svenskt utsläppshandelssystem för ESR-sektorn. Det ska läggas utanpå det ETS2 för byggnader, trafik och småindustri som det redan finns EU-beslut om. Han säger inget om koldioxidskatten, som redan finns och som redan gett stora utsläppsminskningar i den svenska ESR-sektorn.
Hassler vill också utnyttja olika ”flexibiliteter”, exempelvis köpa utsläppsminskningar i andra EU-länder och dra ner på avverkningarna i skogen (LULUCF-flexibilitet).
Men det senare säger Tidöpartierna nej till. Däremot accepterar de förslaget om att köpa utsläppsutrymme av andra EU-länder. Om detta kommer att bli möjligt vet vi först närmre 2030. Alla EU-länder har fått kraftigt höjda beting och fler kan vilja göra som Sverige.
Hasslers förslag om ett extra svenskt ETS-system skulle öka energipriserna, inte minst på drivmedel, precis som reduktionsplikten gjort. Och det går på tvärs mot regeringens linje.
Positivt om svensk produktion
Vid presskonferensen om klimatöverenskommelsen lyfte man också fram värdet av svensk biodrivmedelsproduktion från skogsavfall, särskilt för tung trafik, flyg och sjöfart. Vi får hoppas att det snart kommer konkreta förslag om stimulanser. Det förslag som bioekonomiutredningen presenterade i våras har man inte ens skickat ut på remiss.
Neddragningen av reduktionskvoterna minskar den inhemska marknaden för biodrivmedel med 16 TWh och volymen HVO för inblandning i diesel med 95 procent.
Med sådana politiska signaler minskar intresset för att investera i ny produktion, och om regeringen vill gynna investeringarna måste man dels ge besked om eventuellt stöd för avancerad bränsleproduktion, dels klarlägga vilka styrmedel som ska gälla från och med 2026 och hur man sedan ska nå klimatmålen 2030.
Inget om biokraft
Tyvärr måste man konstatera att Tidöpartierna inte säger något om biokraft. Både regeringssidan och oppositionen anser att elproduktionen måste öka mycket kraftigt de närmaste åren, och debatten handlar i stort sett uteslutande om ”kärnkraft kontra vindkraft” eller möjligen bådadera.
Näringsministern säger att Sverige behöver alla fossilfria energislag, men när hon ska exemplifiera nämner hon vind, sol, vatten och kärnkraft, men glömmer bioenergin. Detsamma gäller också oppositionens politiker.
Vi får nu hoppas att Energimyndighetens rapport om fjärrvärmens och kraftvärmens fördelar kan bli ett underlag för konkreta beslut som gynnar investeringar i biobaserad kraftvärme, trots att alternativet inte lyfts i den politiska debatten.