Annons Annons
Annons Annons

Dragkamp om bioenergin på EU-nivå

Det drar ihop sig till ny dragkamp om bioenergin i EU. Kommissionen har signalerat att man vill se över förnybartdirektivet, inklusive de hållbarhetskriterier för biobränslen som ännu inte är tillämpade i medlemsländerna. Bland annat vill man begränsa användningen av ”whole trees” (stamved).

Det framgick av den biodiversitetsstrategi som kom tidigare i år. Samtidigt öppnar kommissionens kraftigt höjda klimatambitioner 2030 för ökad användning av bioenergi när man nu riktar ökad uppmärksamhet mot uppvärmningssektorn och transporterna.

För många medlemsländer är det naturligt att satsa på biobränslen och biogent avfall, t ex genom att konvertera fjärrvärmeverk och industrier.

I andra länder bedrivs rena kampanjer mot biobränslen, ofta av miljöorganisationer som ser allt skogsbruk som hot mot naturen. I Nederländerna har en rådgivande grupp till regeringen föreslagit ett stopp för biobränslen, och i EU-domstolen kräver en grupp miljöaktivister att biobränslen från skog ska strykas ur förnybartdirektivet. Hittills utan framgång, men man har överklagat. De europeiska vetenskapsakademiernas samarbetsorgan EASAC förslår att förbränning av biobränslen ska kräva utsläppsrätter, precis som fossila bränslen.

Radikalt klimatmål

Den gröna given, som lanserades av EU-kommissionen i slutet av 2019, innebär kraftigt ökade klimatambitioner från EU:s sida. Signalen från kommissionen och dess ledare Ursula von der Leyen är att EU måste reducera sina utsläpp av klimatgaser med 55 procent till 2030 jämfört med 1990. EU-parlamentets miljöutskott vill höja budet till 60 procent, med svenska Jytte Guteland som rapportör. Den exakta nivån har mindre betydelse; det avgörande är att EU är berett att ta täten globalt i klimatfrågan.

Det kommer att gå att enas om ett ambitiöst mål, även om några EU-länder är motsträviga. Det gäller i första hand Polen. Svårare blir det att enas om de åtgärder som måste till för att uppnå målet. EU-kommissionen har lagt en del bud genom olika dokument.

Nyhetssajten Politico inledde ett nyhetsbrev med frasen ”bye, bye technology neutrality”, och det är en välfunnen sammanfattning. EU-kommissionen har allt mer släppt ambitionen att styra med generella ramvillkor och styrmedel, och ägnar sig allt oftare åt att peka ut tekniska lösningar som man vill gynna.

Vätgas för 5 000 miljarder

Ett exempel är vätgas. EU-kommissionen presenterade i somras en vätgasstrategi, som innebär att unionen ska satsa 500 miljarder euro på att bygga upp en vätgasekonomi i Europa. Det finns en stark övertygelse om att tiden efter de fossila bränslena kommer att präglas av en kombination av vind och sol och vätgas.

Alla är inte övertygade och det har kommit en hel del kritik mot vätgasstrategin. Miljörörelsen pekar på att man i första skedet kommer att göra mycket av vätgasen från fossil naturgas. Den tidigare centralt placerade EU-byråkraten dansken Jörgen Henningsen kallar i ett kritiskt inlägg i Euobserver i början av augusti vätgassatsningen för ett lose-lose projekt, både dyrare och sämre energiutbyte än att satsa på att använda den förnybara energin direkt.

Ett annat exempel är så kallade elektrobränslen, som ska tillverkas av vätgas från förnybar el och någon kolkälla, som kan vara biogas (eller naturgas) eller kol från kolinfångning, så kallad CCU (carbon capture and utilisation).

Det är möjligt att de här lösningarna kommer att få stor betydelse om ett par årtionden, när man fått ner kostnaderna. Men det som oroar är att EU-kommissionen utser vinnare och förlorare på energiområdet. Politiker och EU-tjänstemän kan inte ta över valet av teknik. Det måste avgöras i konkurrens på marknaden, av företag och konsumenter.

Taxonomi gynnar gröna investeringar

EU vill gynna gröna investeringar och styra kapitalströmmarna och kommissionen har utformat en plan för hållbar finansiering. Som grund för vad som ska kvalificera som hållbara investeringar har man sedan ett par år arbetat med att utforma en taxonomi, där olika teknikområden listas och där man ställer upp kriterier. Processen har styrts dels av folk från finansinstitutioner, dels har miljöorganisationerna haft ett direkt inflytande, medan de berörda branscherna i stort sett har hållits utanför. För bioenergin har detta varit negativt. Det gäller särskilt biodrivmedel, där man i taxonomin enbart vill gynna de drivmedel som framställs från cellulosa och vissa avfall (Annex IX A i förnybartdirektivet), men underkänner grödebaserade drivmedel och de som görs av återvunna oljor och fetter (Annex IX B). Också när det gäller skogsbaserade biobränslen vill man införa kriterier som går utöver de som antagits i förnybartdirektivet efter långa och svåra förhandlingar. I sämsta fall får vi olika kriterier i direktivet och i förordningen om finansiering. Det skapar förvirring och kommer att hämma investeringarna.

Frågan avgörs under hösten och är ytterligare ett exempel på detaljstyrning som ofta bygger på tyckande mer än på fakta.

Viktigt att påverka

Vi styrs allt mer av de beslut som tas i EU, av olika direktiv och förordningar. Förutom de regelverk som jag redan listat finns det planer på att ta fram ett nytt energiskattedirektiv (mycket viktigt), att revidera EED, energi-effektiviseringsdirektivet, att införa en klimattull gentemot regioner som inte har handel med utsläppsrätter eller på annat vis sätter pris på sina utsläpp, att ytterligare skärpa utsläppshandeln, osv.

Under alla de här beslutsprocesserna finns det möjlighet att påverka och ge synpunkter, till exempel genom att skicka in svar på konsultationer. Svebio arbetar också via Bioenergy Europe, som har ett kunnigt kansli i Bryssel. Det är viktigt att alla företag som har egna resurser bidrar i påverkansarbetet.


Denna artikel publicerades först i Bioenergi nr 4-2020 som finns att läsa som e-tidning här

Vi använder oss av cookies. Läs mer