EU-parlamentarikerna från de två gröna partierna i EU-parlamentet, Centerpartiet och Miljöpartiet, har debatterat i Aftonbladet. Det började med att Emma Wiesner (C) den 17 oktober anklagade miljöpartisterna för att vara emot allt, både bioenergi, vattenkraft och de gruvor som ger nödvändiga metaller till förnybar energiteknik och elektrifiering, skriver Kjell Andersson i ett blogginlägg hos Svebio.
Två av Miljöpartiets tre EU-parlamentariker, Pär Holmgren och Jakop Dalunde, svarade den 21 oktober. Man kan se den här debatten som en uppföljning till den anmärkningsvärda omröstning i EU-parlamentet den 14 september där majoriteten beslutade om restriktioner för biobränslen från skogen.
Inkluderat ris från avverkningar och gallringar, som är ett viktigt bränsle för svensk fjärrvärme. Emma Wiesner försökte stoppa förslagen medan Pär Holmgren efteråt beklagade att förslagen inte gått längre.
Jag ska inte spinna vidare på debatten om hur svenskarna röstade och borde ha röstat i parlamentet för att säkra den svenska biobränsleanvändningen. Jag vill istället kommentera argument som Holmgren och Dalunde använder i sin replik och som handlar om kärnan i den aktuella debatten om biobränslen och skogsbruk.
Holmgren och Dalunde skriver så här:
”Biomassa från skogen är inte en oändlig resurs. Det tar uppemot 80 år för ett träd att växa sig fullvuxet – men ett ekosystem eller de arter som levt i skogen kan vara borta för alltid om det huggs ned. I stället för att öka beroendet av uttag av biomassa från skogen, som Wiesner föreslår, vill vi minska belastningen på våra skogar.”
Den sista formuleringen, att vi ska ”minska belastningen på våra skogar” kan man känna sympati för. Vi ska förstås hantera skogen med omfattande miljöhänsyn, och det är en viktig komponent i den svenska skogslagstiftningen: mer grov död ved, hänsynsytor vid avverkningar, avsättning av reservat och så vidare.
Men att de arter som levt i skogen skulle bli borta för alltid för att vi hugger enskilda träd eller bestånd, det är en slagordsmässig förenkling som ansvariga politiker borde undvika.
Den del av citatet jag vill fokusera på är den om att ”skogen inte är en oändlig resurs”. Citatet visar på en grundläggande skillnad i synen på skog, som jag tror förklarar mycket av den hetsiga debatten i Europa om skogsbruk och bioenergi.
Skogen är en oändlig resurs
Tvärtemot vad miljöpartisterna skriver påstår jag att skogen är en oändlig resurs, och lika oändlig och förnybar som sol-, vind- och vattenkraft.
Det har funnits skog i alla tider, långt innan människan dök upp på jorden och det kommer att finnas skog under oändlig framtid.
Läs hela blogginlägget här.