Ökad försörjningstrygghet för gas i Västsverige kräver ett robust biogassystem

Till skillnad från i princip alla andra europeiska länder har Sverige inte ett riksnät för gas. Att Stockholm också är den enda europeiska huvudstaden som inte är sammanlänkad med det europeiska gassystemet återspeglas också i vår något nonchalanta inställning till försörjningstryggheten för detta i grunden enkelspåriga men samtidigt politiskt svårhanterliga energislag.

Vad Sverige under 1980-talet byggde var det västsvenska gasnätet: ett enskilt rör utan större lagringskapacitet eller inhemsk produktion. Ett system för just-in-time-leverans av ledningsbunden metan som går på självtryck. Går röret sönder töms systemet inom 12 timmar.

Liten med viktig energikälla

Det västsvenska gassystemet har även ett antal andra unika egenskaper i det europeiska sammanhanget.

Dess levererade energivolym är jämfört med den nationella energiförbrukningen mycket liten: enbart 2 procent, eller 7-8 TWh per år. Gas är inte det folkbränsle i Sverige som det är i de flesta andra europeiska länder.

Mer än 30 procent av vår levererade gasvolym består av (danskproducerad) biogas, vilket gör vårt gassystem till ett av världens grönaste.

Stora säsongsvariationer

Gasleveranserna över Öresund varierar stort över året. Under sommaren är det lågsäsong och då mottar vi ca 10–12 GWh metanekvivalenter per dag, vilket motsvarar ungefär en halv kärnreaktors effekt (500 MW).

På vintern är dock våra gasleveranser mycket högre, och den exakta siffran beror på väderleken. Under normala vinterdagar får vi omkring 30 GWh per dag och blir det lite kallare rör det sig om 40–50 GWh dagligen. När vintern är som strängast kan vi få drygt 60 GWh per dag.

Metan viktigt i industrin

Gasen används på tre sätt. För det första är det ett vanligt bränsle som bränns i en motor på ett fordon eller i en panna för till exempel kraftvärmeproduktion och uppvärmning under vintern.

För det andra är det en råvara för företag som vill kunna producera mycket vätgas eller vill använda sig av metanets kolatom i syntetiska kemiprocesser.

Till sist är metan det bästa bränslet om man har en stor och varm ugn som man vill tömma på allt syre. Facktermen för detta är en perfekt reducerande atmosfär och är en kritisk egenskap för några av Sveriges viktigaste verkstads- och kemikaliebolag.

Röret på västkusten har ca 30 000 enskilda utmatningspunkter, men 27 000 av dessa utgörs av hushåll och spiskunder och står för två procent av den årligen levererade gasvolymen. De större förbrukarna finns inom industrin: omkring 30 kunder förbrukar 85 procent av gasen. Det västsvenska gasnätet är huvudsakligen ett industriprojekt.

Grundbult för välfärd

I Svenska Dagbladet, Dagens Industri, Affärsvärlden och Tidningen Näringslivet kan vi läsa om ett antal av det västsvenska gasnätets största kunder, ansvarar för strategiska produkter och kritiska värdekedjor med nationell, regional och global räckvidd.

Bland annat används gasen för att tillverka fällningskemikalier som behövs för att rena vårt dricksvatten. Det är så det västsvenska gassystemet måste uppfattas: det levererar inte bara gas, utan det levererar indirekt vatten, livsmedel, medicin och verkstadsprodukter. Gasen är en grundbult för vår välfärd.

Ett skört system

I Sverige har enorma samhällsvärden under åren blivit beroende av ett gassystem vars låga försörjningstrygghet hade varit oacceptabel i vilket annat europeiskt land som helst.

Det är där vi står i dag, och nästa fråga blir således vad vi ska göra åt saken.

Bioenergin ökar försörjningstryggheten

Ett problem med många dimensioner kräver flera parallella lösningar; ingen fråga har ett enkelt svar. Dock har merparten av lösningarna gemensamt att de är en del av bioenergisystemet.

I dag ser vi många företag som har valt att investera i flis- och pelletsanläggningar – exempelvis Göteborg Energi med sitt beslut att bygga en Valmet-panna som kan leverera 156 MW värme och 39 MW el genom att anslutas till det befintliga Ryaverket.

Att bygga bort sitt beroende av en gasleverans, och istället använda en hållbar och lagringsbar energilösning som är en del av den regionala skogsekonomin är en investering som ökar försörjningstryggheten.

Fasa ut onödig gasförbrukning

Icke-essentiell gasförbrukning bör fasas ut, exempelvis inom hushållen. I Sverige lagas mat huvudsakligen på elspis, och förslaget från Innovations- och kemiindustrierna i Sverige (IKEM) om att göra kokplattan till årets julklapp är bra lösning som avlastar gassystemet.

För uppvärmning av villor bör gaseldade pannor ersättas med pannor eller kaminer för träpellets.

Inte för alla

Det är inte möjligt för alla företag att ersätta eller fasa gas med el, trä eller flytande biobränslen, eftersom de på ett eller annat vis är beroende av metanmolekylen. Här stavas försörjningstrygghetslösningen biogas, och det finns idag ett antal anläggningar i Sverige där biogas produceras och matas in i det västsvenska gasnätet.

Deras bidrag till Sveriges säkerhet är viktigt, men den producerade volymen är liten: under 10 procent av den totala västsvenska förbrukningen. Dessutom matas merparten av biogasen in på distributionsledningarna.

De har ett lägre tryck, vilket gör gasen lokalt avgränsad och det krävs kraftfulla kompressorer för att höja trycket för att kunna mata in gasen till transmissionsledningen för leverans till viktiga metanberoende verksamheter längre bort.

Lösningar för mer biogas

Sverige behöver en större, mer diversifierad och mer flexibel inhemsk biogasproduktion.

Nedan presenterar jag ett antal lösningar som tillsammans utgör grunden för en handlingsplan för försörjningstryggheten för Sveriges kanske mest strategiskt viktiga energislag:

1. Öka det politiska engagemanget och ledarskapet kring Sveriges gas. Gasen har länge blivit styvmoderligt behandlad och är i stort behov av intresserade politiker i Stockholm som bryr sig om frågan.Regeringen bör överväga att tillsätta en samordnare för gassystemet på samma sätt som man kommer att tillsätta en samordnare för utbyggd kärnkraft.
2. Upprätta en tydlig försörjningstrygghetsstrategi för Sveriges gasförsörjning. Precis som med elförsörjningen behöver det svenska gassystemets skallkrav slutligt definieras och ge den svenska gasbranschen en tydlig målbild för vad den ska sträva mot.
3. Öka det ekonomiska stödet för biogassystemet. Likt andra ledningsbundna energislag behöver biogasen ett fortsatt och ökat stöd för att överbrygga den nuvarande skillnaden mellan marknadens betalningsvilja och biogasens strategiska samhällsvärde.Det ökade stödet för gödselbaserad biogas och ansträngningarna för en förnyad skattebefrielse för biogas är i sammanhanget positiva.
4. Bygg ut det västsvenska ledningsnätet till större biogasproducenter. Biogasen har störst försörjningstrygghetsfördelar när den matas in direkt i det västsvenska transmissionsnätet, och en utbyggnad av ledningsnätet underlättar pågående och kommande biogasetableringar.
5. Bygg ut lagringskapaciteten för gas i det västsvenska gasnätet. Lagring spelar en kritisk roll för alla robusta försörjningssystem, och gassystemet är inget undantag.Sverige måste bygga ett gaslager värt namnet som både kan trycksätta systemet och som innehåller en gasvolym som motsvarar samhällskritiska förbrukares behov under en kris.

En LNG terminal har för- och nackdelar

En investering i en LNG terminal skulle också vara positiv för försörjningstryggheten i det västsvenska gassystemet, och skulle givetvis öka tryggheten för några av de mest kritiska verksamheterna om terminalens geografiska placeringen blev rätt.

Samtidigt måste ökade investeringar i ett fossilberoende noga övervägas. Att bli beroende av utomeuropeiska LNG-leveranser är inte problemfritt, vilket det tyska exemplet visar.

Tyskland har blivit nödgat att skriva under på mycket långa leveransavtal för att täcka upp för förlorade ryska gasleveranser, och risken finns att Sverige kunde försättas i en liknande situation om man väljer att bygga en LNG terminal.

Biogas är bäst

Den mest attraktiva aspekten med biogasen är att den kan produceras inom riket och ligger således mycket nära vår gasmarknads tyngdpunkt.

Detta är ett närodlat energislag som Sverige skulle ha rådighet över. Min slutsats är därför att det sköra svenska fossilgassystemet skyndsamt måste förvandlas till ett robust biogassystem.

Vi har idag all information och all teknik som krävs för att göra detta till en verklighet – inget som här föreslås är rocket science. Vad väntar vi på?